Fridas lilla blogg

- Glass eller Godis?
Glass
- Svart eller vitt?
Svart
- Kallt eller varmt?
Varmt
- Sommar eller vinter?
Sommar
- Är du nöjd med dig själv?
Beror väl på om man menar som person eller fysiskt! Jag är väldigt nöjd med mig själv som person faktiskt, jag känner mig trygg i mig själv och det känns skönt att säga :) Utseendet går ju alltid att förbättra och förändra, så det är inget problem. Så over all: Ja, jag är nöjd med mig själv.
- Du får bara välja EN. Vilken är din bästa vän?
Om man nu måste välja en så blir det min kompis Maja. Vi har varit bästa vänner sedan vi var sex år och delar allt. Har flera andra riktigt underbara människor men eftersom Maja är den jag känt längst och varit/är absolut närmast med så är hon den absolut "bästa vännen" :) 
- Något du ångrar och vill få ogjort i ditt liv?
Ja det finns nog mycket. Det jag ångrar mest är att jag "skaffade mig" ätstörningar. Nu är det väl ingenting man väljer egentligen, men hade jag ladrig börjat banta och nojja mig över vikten hade jag sluppit mycket lidande i mitt liv!
- Är det inte tråkigt att bo i ett sådant litet samhälle?
Jo det är rätt trist, men eftersom jag är i Sundsvall i princip varje dag så känns det inte så farligt!

(förlåt för att du ser ut som en pudel Lotta... men det var inte så lätt haha)

Jag slängde fram ett recept som vi tänker tillaga ikväll, ska bli spännande. Kommer försöka utmana min kameramobil (eller kanske sno en kamera av självaste Lottan) och ta lite bilder på både mat och sällskapet. Bloggen behöver livas upp lite! Har lite tråkiga recept med bilder som jag skulle kunna publicera när som helst, men hur kul är det egentligen för er att läsa om fiskgratäng och spenatsoppa? Inte den mest spännande maten direkt.
 

Beslut som man fattar, varje dag. Vissa viktigare än andra.
Jag är bra på att fatta ganska dåliga beslut, farliga beslut.
Är ibland dålig på att lyssna på vad jag verkligen vill.
Men just nu mår jag bra, och jag älskar er så. Jag är lycklig.

Mais parfois je me fais peur. Pourquoi suis-je faire des choses qui peuvent être dangereux?

Njut njut njut! Gärna tillsammans med ett glas mjölk :)
Kram på er alla fina bloggläsare!

Mina helger brukar oftast bestå av en riktigt lat slappdag och en städdag. Idag har jag min extremt lata lördag haha :D Hade tänkt gå upp och jogga innan frukost och faktiskt ha en nyttig och pysslig dag, men näe. Låg kvar i sängen till strax innan elva, åt onyttiga frukostsmörgåsar och nu ligger jag fortfarande i sängen, mumsandes på lite mandlar och russin. Är så skönt att bara skita i allt och göra ingenting. Dock gör jag det allt oftare haha, måste verkligen ta tag i lite saker, i alla fall i skolarbetet! Men det löser sig alltid, för så slapp är jag faktiskt inte :)

Senare idag ska jag baka en kaka hade jag tänkt. Vi behöver piggas upp lite här hemma! En mysig fika och lugn lördag är nog en bra grej att sysselsätta sig med när livet känns lite tungt :) Funderar på om jag ska baka en kladdkaka, men det är faktiskt inte så gott och jag vill ha något riktigt mumsigt, men slippa åka och handla haha! Kommer bli svårt då vi varken har bär, glass eller grädde. Men vi får se vad jag kan hitta på! Något smaskigt blir det allt. Troligtvis något med choklad! Eller kanske lite äpplen då vi har så många?

Sitter här vid datorn och har det tråkigt. Nu vill jat ha tiiips! Vad kan man göra på datorn? Vet ni några roliga, spännande eller intressanta sidor som man kan slösurfa omkring på? Typ forum, bloggar eller spelsidor? Jag behöver stimuleras under dessa långa lunchraster!
(man kan ju plugga... men hehe..nej)

Konstig känsla där inuti. Jag vet inte varför och jag vet inte hur den kom dit, men den vill ut. Dock har känslan en benägenhet att envist sitta fast, jag får inte bort den. Tristess? Ångest? Drömmar? Vad är det för något, djupt där inne? Kanske borde jag typ... skrika lite och få ut lite känslor... Fast näe, det skulle nog se lite konstigt ut, fast bara lite.

Hur ska man göra då? Och framförallt, hur får man reda på vad det är för känsla? Tror att det är en blandning av skolplugg och den stress och ångest som den medför, en inre konflikt och känslan av att vara aningen... socialt efterbliven haha. Typ så, om man ska försöka sätta ord på det hela! Men ser vi överlag så är allting faktiskt inte så jäkligt just nu, det är nog mest skolan. Usch, vill bara skolka skolka skolka, men hur långt kommer man då i livet? 

Nog för att jag helt ärligt längtar till den dag jag får vara gravid, så ska vi inte glömma allt det äckligt jobbiga med att vara gravid. Typ som själva födseln, ont i ryggen, viktuppgång, bristningar, illamående, ständig bergochdalbana på humöret osv osv... Haha, men det är vackert!!

Fast i och för sig... Med tanke på att det bara för någon dag sedan var -23 grader så vill jag nog i alla fall ha min soppa varm, nåväl, i alla fall så länge det är vinter och kallt. Men, under sommaren kommer jag nog utforska det här med kall mat lite nogrannare haha. Åh, jag är nog allt lite galen! :)

(min mail: [email protected])


Kommentar från mitt inlägg nedan

"Så vitt jag förstår har du fått precis som du vill. Du bor med din älskade pappa som du avgudar över allt annat. Du har fått precis som du vill din pappa har ensam vårdnad, du avgudar honom, du bor kvar i ditt hus med din pappa han är ju både din far och mor precis som du vill. Det som är märkligt är att du fortsätter att hänga ut din mamma och ditt hat mot henne här i din blogg, du behöver inte på något sätt fundera över henne; du har fått det precis som du vill och hon kommer absolut inte att ha någon som helst kontakt med dig. Försök att förstå att de ställningstagande du gör när du är 17 år också får konsekvenser för dig själv och andra. Njut nu i stället av det liv du så innerligt önskat med din pappa och dina vänner och sluta och häng ut din mamma (min vän) på detta sätt."

Ursäkta men vill du något? Har jag ens nämnt hennes jävla namn? Tror du jag vill ha något med henne att göra? Allt som sker i mitt liv och det jag mår dåligt över har inte något med henne att göra. Och du, det är så jävla tydligt vem det är som skriver, ingen normal frisk människa skulle skriva sådär. Skrattretande och patetiskt, det är vad det är. Tror du att du känner mig? Vill du framföra något budskap? Tror du att allt i mitt liv enbart kretsar kring min jävla "mamma"? Jag har ett liv och jag har många, många fler problem än de hon orsakat.
Egocentrisk och sjuk.
Vous avez tourné en un monstre.
(förresten, du vet väl att det finns något som kallas ip-nummer? idiot.)

Varje gång man tror det gått över, blivit lite lättare så slår det tillbaka, hårdare än aldrig förut. Det räcker med att bara sätta på en sorglig låt, sluta ögonen, tänka på det och tårarna börjar falla. Fantastiskt, det där med tårar, att de aldrig tar slut. Så mycket som jag gråtit i mitt liv, speciellt de senaste två åren, de borde tagit slut flera gånger om. Kanske har de det? Kanske är det sorgen som fyller på tårlagret? I så fall räcker de länge till, de räcker om och om igen, det finns inget slut.

    Jag säger hela tiden att jag ska ta tag i mig själv, räta på benen och fortsätta gå. Bli glad, bli lycklig, komma vidare i mitt liv. Men det är som en enda stor magnet som bara drar mig tillbaka. Jag hålls fast i mitt svarta hål, det vill sluka mig helt och håller. Än har avgrunden inte fått tag i hela mig, men det känns som att för varje gång jag gråter, sliter den åt sig ännu en bit av min själ. Hur mycket själ finns det i en människa? Hur många bitar kan egentligen rivas bort? Kanske vaknar jag bara en dag utan själ. Istället för att finna smärta och sorg inom mig, finna ingenting. Bara ett tomt hål, som en levande död.

    När ska jag sluta plåga mig själv? När tar allt detta djävulskap slut? Kan jag bestämma själv? Jag undrar, ideligen undrar jag, frågar mig själv så många frågor, men det finns inga svar. Det finns bara sorgsna suckar, som återspeglar min själ. Jag finner bara obalans i livet, ingenting går som jag vill och det pendlar ständigt mellan allt och inget. Om det ändå fanns en gud, åh vad jag skulle be den om hjälp. Men nu finns det inget sånt, det är bara påhitt för att lugna människans vilsna själ, förmildra vår rädsla för att dö. Är jag rädd för att dö? Nej. Jag vet inte vad rädsla är, och jag vet inte vad döden är, varför ska jag vara rädd för något som jag inte vet vad det innebär? Vara rädd för ovissheten, när jag inte längre kan skilja på rädsla och lycka, hat eller kärlek? En förvirrad själ, det är vad jag är.

    Vissa vill kalla mig stark, ”du är så stark som klarar det här Frida”, jag har hört det från er, ni säger det till mig när jag ska tröstas. Men är jag stark? Vad är styrka? Är det att låtsas som ingenting och fortsätta sitt liv med ett leende på läpparna, hålla upp en mask och gå vidare? Eller är det att ramla ihop, falla in i sitt mörker för att gråta och vara ledsen, visa sitt sanna jag och hur man mår? Finns det något rätt och fel? Jag tycker inte det. Livet är bara en enda lång och komplicerad gåta, det finns inga måsten, inga rätt och inga fel. Vill jag ge upp och dö, så gör jag det, vill jag leva och skratta, så gör jag det istället. Ingen har rätt att döma mig, säga ”nej så får du inte göra Frida, sluta”. Ni kan inte styra mig, ingen kan. Jag är min egen orkan, min egen öken. Mitt liv är omslutet av mörka moln men även solsken, för efter regnet kommer solen, visst? Förr eller senare kommer solen, förr eller senare…

    Vintersol. Vart är du? Varför lyser du inte på mig? Kom hit! Lys på mig, jag vill ha dig här! Omfamna mig, se mig, sprid ditt ljus över min bleka själ! Jag behöver dig! Jag visar mina sår, mina brister, mina sorger. Låter dem blöda fritt trots att det svider. För jag orkar inte låtsas, vill inte spela några spel. Är trött på lögner och leenden som inte betyder något. Är trött på att fatta beslut, är trött på att skratta fast jag inte är glad. Vill bara vara jag. Men vart är jag? Varför hittar jag inte mig själv? Hur kan det vara så otroligt svårt? Är min själ verkligen så stor, att jag drunknat någonstans därinne i mörkret? Jag vill upp till ytan, jag vill andas. Syre. In i mina lungor, ut i mitt blod, liv till mina muskler, koldioxid när jag andas ut. Jag är levande, jag lever.