Fridas lilla blogg

Jag ska försöka ta tag i bloggen, när jag orkar igen.
Just nu har jag även massor av plugg i skolan, min mentala nivå ligger på noll och matlagning ligger långt ifrån mitt intresseområde just nu i livet. Det känns som om så mycket bara kretsar kring mat och ätande, speciellt när man är så intresserad av matlagning, hälsa osv och till och med driver en blogg. Så, jag måste fråga er där ute, ni matintresserade. Blir ni inte, ibland, bar jäkligt trötta på mat?! Är jag den enda som känner ibland att "Nej, fy. Inte ett recept till. Nu vill jag bara äta den mat som ställs fram på bordet av någon annan och slippa tänka på allt."

Kanske är det bara jag, som tröttnat lite på det jag brinner mest för i livet, eller kanske, så har jag bara en vilopaus från mitt intresse? Jag hoppas på det sista, för jag känner ändå, att någonstans där långt inom mig finns ändå den där glöden och passionen för hälsa, mat och bakning kvar i mig - såklart. För ni kommer då aldrig få se Frida med en Billys pizza eller Ekströms smulpaj, då käkar jag hellre mossa.

Det här blev ett väldigt luddigt inlägg, men så är det ibland, livet är väldigt luddigt. Väldigt konstigt. Livet kan spela en ett spratt ibland, svänga och kränga runt, upp och ner, i olika banor och riktningar som man själv ibland överhuvudtaget inte vill, eller kanske inte orkar bry sig om. Men det gäller att någonstans försöka ha kvar en gnutta kontroll över vad som sker, hur man mår och vad man gör för val i sitt liv. För det är just Ditt liv du lever i, så se till att verkligen påverka vad som sker i just Ditt liv.

Det här har med mycket annat än mat att göra, vilket ni kanske också förstår. Men kan ni inte hålla med mig om att det är så viktigt att ta hand om livet, om sig själv och sina nära? Jag börjar bli en sådan människa som struntar i allt, jag är så trött på detta jäklans ekorrhjul som vi alla springer omkring i varje dag. Frukost, fralla, kaffe, fort iväg till jobb och skola, hem igen, stressad, laga mat, helt slut, tv och slutligen sängen. Sedan vaknar man upp till exakt samma vardag igen. Ibland kan jag inte bara låta bli att undra, - Vart sjutton finns poängen med allt detta?

Jag har bara lust att gå min egen väg. Älska min familj, mina vänner, göra val som jag mår bra av. Lära mig att älska mig själv. Äta det jag tycker om och det jag mår bra av, göra saker som jag trivs med och som jag vill göra. Men, jag finner mig själv gång på gång sitta fast i ekorrhjulet och knappt klara av en enda sak av allt det jag vill med mitt liv. Så, du lilla vän som orkat läsa hit, jag vill säga dig en liten sak! Stanna upp där och nu, när du knatar som bäst i hjulet, stanna upp och tänk efter. Vart är du i ditt liv? Är du lycklig? Vad händer runt omkring dig, är det så här du vill att ditt liv ska se ut? Eller har även du, som jag, bara byggt upp en fasad kring dig själv som du lever efter och tror att du mår bra inuti?