Till alla er som vill gå vidare

Hej, och tack för alla fina kommentarer i inlägget under! Jag fick en fråga av Natalie, som också hade liknande problem som mig, och även hon kände att hon behövde prata med någon. Oavsett vad man har för problem, bråk hemma, alkoholism, droger, ätstörningar - så är det skönt, och väldigt bra att kunna lätta på hjärtat ibland, och prata med någon om sina problem och det man gått igenom. Inga problem är för små för att uppmärksammas, det är något man alltid måste tänka på.

Att det finns människor att prata med och hjälp att få, det vet vi alla, och det är inte riktigt bristen på hjälp som är problemet för många, utan det är viljan och framförallt modet att våga prata med någon som saknas. Personligen har jag varit urusel på att öppna upp mig och prata om saker jag mått dåligt över. Visst, jag har pratat med mina bästa vänner, men man kan behöva mer stöd än så, vilket de även har försökt få mig att förstå under lång tid.


Jag för 1 år sedan i fjällen, under denna period mådde jag väldigt dåligt.
På ytan kan man inte förstå en människa. Man måste öppna sig och gräva på djupet.


Jag har endast pratat om saker någon enstaka gång, första gången jag gjorde det var med min skolsköterska, om vår ohållbara familjesituation hemma förra året. Jag mådde jättedåligt, och jag var livrädd. Men att prata med skolsköterskan var inte alls farligt, det var bara skönt, att få prata med någon som man kunde lita på, och någon som hade vettiga saker att säga tillbaka. Efter den där stunden hos skolsköterskan för ett år sedan var det som om 200 kg hade lyfts från mina axlar, det var så skönt! Men samtidigt var jag arg på mig själv, varför hada jag inte gjort detta tidigare? Varför hade jag inte pratat med någon tidigare, och kunnat slippa all smärta?

Nu har jag gjort samma sak igen, och jag kommer säkert känna likadant efter denna gång. För oavsett hur rädd man är för att ta den kontakten, att öppna upp sig för en helt främmande människa, så måste man någon dag göra det för att inte tillslut spricka av ångest. Och efteråt, jag lovar Dig - den underbaraste känslan kommer att finnas där i magen. Kanske har inte pratet gått som man velat, man kanske inte fått ur sig allt, men det spelar ingen roll, för man ska vara stolt över sig själv att man vågat! Att prata med någon är inte fegt, det betyder inte att man är "svag" som inte kan klara sig själv. Det betyder att man är stark, modig och vill leva!

 


Kommentarer
Postat av: Mia

Skit bra inlägg verkligen. Det är som du säger, det känns som att allt lättar när man får prata ut. Så man borde verkligen ta steget och söka hjälp, eller prata med någon när man mår dåligt. Jag har jättesvårt för det med, men jag har insett att man faktiskt måste det.

Ta hand om dig, kram

2010-06-25 @ 07:43:43
URL: http://metrobloggen.se/sweetpee

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0