Fridas lilla blogg

Varför finns de ens? De dåliga dagarna. Skitdagarna. När man vaknar upp och bara inser att nej, idag tar jag mig inte ur sängen. När allting bara känns mörkt och äckligt jobbigt. Jag hatar dem! Är trött på så mycket just nu. Igen. Fasiken också, vad vill livet med mig? Måste börja promenera igen, måste börja rensa skallen. Allting får väl gå åt helvete då, jag orkar inte bry mig. Bara jag står på benen, jag vill inte ha fler sängdagar nu.
¨
Vill fortsätta skriva. Vill lägga till något. Få ut nånting, men får inte fram några ord. Jag är bara så arg, jag är så jävla fucking arg.
Jag hatar dig. Och dig. Jag hatar er! Kan ni bara gå och dö!?!??! SNÄLLA.

Jag vill bort härifrån, jag vill fly långt bort härifrån. Starta mitt eget liv. En ny början. Men jag vet att den snabbt kommer bli lika jävla dålig igen, för det är fortfarande mitt liv, kommer aldrig kunna rymma iväg från mig själv. Fattar inte varför jag sitter här och skriver massa jävla privat skit på den här bloggen, lagomt olämpligt ja. Men det finns så mycket som är olämpligt och fel i den här världen. Jag orkar inte bry mig längre, jag gör tvärtemot alla andra nu förtiden, och det gör mig inget att det gör ont. Det gör så ont.

Kan det snälla bli sommar fort. Eller kan snön åtminstone försvinna fort nu, jag behöver komma ut, helst utan att halka och slå ihjäl mig. Jag vill kunna ta mina nattpromenader med lurarna på och musiken flödande, jag behöver det, dom gör mig starkare. Men nu finns bara elak kyla och kall farlig is. Ni är inte mina vänner, tvärtom, jag hatar er. Kanske borde man flytta till ett varmt land ändå, det kanske gör mig lyckligare, kan ju vara värt att prova.

men först ska jag bli stor. sluta låtsas och bli ärlig. okej... det kommer aldrig hända. men stor ska jag bli. äldre. vuxen. fri. komma bort från all skit som håller mig tillbaka här. om jag kunde skulle jag bränna ner hela huset. dränka det i bensin och tända på. men så får man inte göra. så får man inte ens tänka. jag skulle lämnat alla problem i huset, låtit er brinna inne, och stolt promenerat därifrån.