Älskade, älskade Olliver
Efter fyra långa och plågsamma månader av saknad har Olliver äntligen återvänt hem! Han har varit spårlöst försvunnen och jag har både försökt förtränga det, men även gråtit i timmar. Olliver är min bästa vän, min lilla bebis, mitt livsljus, min styrka, mitt hopp, min gospropp - han är min!!
Jag är så otroligt, otroligt lyckig och glad. Kanske har turen äntligen vänt i mitt liv? Jag är så glad glad glad! Allting rullar på fint, jag mår helt okej, det händer roliga saker, jag får mvg i kurserna jag satsat på, vintern och julen närmar sig - men framförallt, jag har min bebis igen! :)
Åh Olliver, så söt. Jag är så glad och lycklig för din skull Frida. Han är så himla söt, älskar bilden med mössan. Den ovanför är också jättefin. Frida du får hälsa välkommen hem från mig till Olliver. Kramis :)
Bra att han kommit hem!!! Man blir helt förkrossad jag vet, jag har varit med om liknande själv. Nu får du pyssla om honom en massa .)
Har du gjort mössan själv? :D
hah, ååh. Den försvunna sonen är återvänd, typ. Nämen, så himla kul. Har ett leende så går från öra till öra (och några varv runt huvudet).
Ohhhh! Typ "grattis". jag vet själv hur hemst det hade varit om min älskade bäbis försvann. Gud vad kul! var hittade ni honom? :D
såå sötofin han var!:) bra att han hittat hem:)
