Jag är elak mot min kropp
Inte för att låta för desperat, jag är ju inte helt ensam om detta, i alla fall inte i att ge kroppen fel saker, och för mycket av vissa saker. Men jag försöker se det som en period i livet, något jag måste gå igenom för att sen kunna ta mig vidare, och bli den jag vill bli. Men det svåra är att kunna väna på beteendet, försöka sluta äta saker för att trösta själen, det hjälper ju inget ändå. Men det är svårt, så svårt. Nu säger jag inte att jag vräker i mig onyttigheter, för så är det inte. Men jag ger mig den där nattmackan, trots att jag egentligen bara borde gå och lägga mig istället, klockan fyra på morgonen...
Det är svårt att må bra, och det är svårt att ta sig ur vissa saker, vissa beteenden. Men jag måste sluta nu, för annars kommer min kropp inte bara bli ledsen - jag kommer bli fet också... Skämt åsido. Så, nu ska jag nog, kanske, ta ett stort steg i mitt lilla liv, och prata med någon om de problem jag faktiskt har. För det fungerar inte längre, det måste bli ett stopp på det jag gör, och hur jag mår. En vändpunkt, och den behövs verkligen just nu.
Hur gör ni för att hitta styrka, och göra sådant man inte riktigt vågar? För att bryta ett beteende, eller helt enkelt be om hjälp?
Nu vet jag ju faktiskt inte ett dugg om i vilken utsträckning du äter fel saker och för mycket osv., men jag tror att det kommer att dröja länge innan du blir fet. Titta på din omgivning. Även om du inte tänker på det så gör de allra allra flesta så - äter mängder med nattmackor, godis, fika, choklad osv. utan att bli feta. Är du säker på att det inte bara är dina egna tankar som är lite väl hårda mot dig? För en nattmacka med varm choklad kan ibland vara den bästa sömnmedicinen, även om inte ens det alltid hjälper.
Hoppas att det känns lite bättre snart, vad det nu är som inte är som det ska:/ Kram!
Jag tycker du tar ett bra och modigt beslut att prata med någon om det. Det är inte många som skulle ha gjort det, eller ens vågat erkänna det.
Sen så förstår jag ju dig, man har olika perioder i livet. Det kan ju vara något som gör dig stressad just nu eller vad som helst. Då ändras ju matvarnorna oftast också, så är det. Men då får man helt enkelt försöka ändra på det, även fast det kanske inte är så enkelt. Men det viktigaste är ju iaf att du inser "problemet" och gör något åt det, vilket du verkar ha gjort.
Hoppas allt går bra, ta hand om dig och var inte för hård mot dig själv.
kram :)
Jag misstänkte det när jag läste, känner igen mig i sättet du skriver på. Jag har själv haft samma problem och börjar också jag att gå åt andra hållet. Äter en jäkla massa gott mest hela tiden, även om jag ibland till och med hellre hade tagit en riktig macka istället för choklad, tar jag det senare för att jag på något skruvat sätt tänker att det "ska" vara godare>.< Men jag tror på dig och det kan nog vara bra att prata med någon för att få en utomståendes perspektiv. Kram
Har du läst min gamla blogg som jag skrev när jag var sjuk? Där skrev jag massa om hur jag höll mig stark!
Jag är i precis samma sits som du...äter för att jag är olycklig...hur jag ska komma ur det är tankar jag tampas med dagligen. Jag har också tänkt på att söka hjälp, men jag vet inte hur jag ska gå tillväga!
Skriv gärna tips till mig Frida! Om du kommer på nåt!
Kram!
