Plommonmarmelad x 2

Kanske tycker några att det är märkligt att jag, som 15 årig ung tjej tycker såpass mycket om att spendera tid i köket. Men grejen är att jag, och många med mig, upplever en avslappning och avstressning genom att laga mat och baka. Att koka plommonmarmelad var småkrångligt, lite petigt och tog en bra stund att göra. Men det var en skön stund! Att bara ta det lugnt, fundera på saker i livet och andas ut. Perfekt om man haft en stressig dag på jobbet, eller ett svårt prov i skolan.

Marmelad, smör och ost - enligt mig tyvärr det godaste pålägget. Även om det är det godaste pålägget jag vet, äter jag det max 1 gång i veckan, eftersom jag vill äta nyttigt och balanserat. Marmelad är inte direkt det hälsosammaste pålägget, men att göra sin egen marmelad höjer den många snäpp på hälsolistan. Jag fick ihop 3 burkar marmelad, kanske ca 1 liter vätska, och till det tillsatte jag endast 1 ½ dl socker. Detta är otroligt lite för att vara marmelad, men ändå blev den söt och god, med en uppfriskande syrlighet och plommonsmak. För det är ändå råvarans smak jag vill känna på smörgåsen, inte en geléig klump socker.

Såhär gick jag tillväga:

  • Plocka plommon. Koka uppd dem med ca 2 dl vatten.
  • Låt koka i ca 10 min, fiska upp lösa skal med en gaffel. När plommonen kokar släpper nämligen skalen.
  • Tag en grovmaskig sil och häll över plommonvätskan. Pressa ut så mycket vätska och fruktkött som går, släng sedan kärnorna.
  • Häll tillbaks vätskan i kastrullen, blanda ned 1 dl råocker, ½ dl gelesocker multi, och 2 tsk gelantinpulver som fått svälla i lite vatten.
  • Låt koka samman. Häll över i väl rengjorda burkar för att sedan frysa eller ställa i kylen.

Här följde jag sedan min idé fullt ut. Halva satsen marmelad tappades upp i burkar, den andra halvan blandades med ekologiskt vaniljpulver och flagad mandel. Sedan fick även denna mandel och vaniljmarmelad tappas upp i ytterligare en burk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0